oturen fortsätter
Det tycks inte vara någon hejd på mig just nu. Efter helgens inbrott tänkte jag att nu har det värsta hänt och då tappade jag min telefon så att skärmen sprack. Den sprack dessutom så pass mycket att jag knappt kan läsa texten i telefonen på vissa, väldigt utsatta ställen på skärmen. Eftersom att jag fick ett litet sammanbrott, slet bort några slingor av mitt hår, grät okontrollerat och ringde mattias fick jag flera små glasbitar i kinden. Nu när jag sansat mig något och kan se på händelseran med lite distans vet jag varken om jag ska skratta eller gråta. Vid några tillfällen har jag faktiskt gjort bägge delarna samtidigt i ett näst intill psykotiskt tillstånd. Men det som inte dödar en härdar en. Lyssnade på Kelly Clarksson hela vägen hem från Kalmar idag och sjöng "what doesn't kill you makes you stronger". Kände mig för en sekund superstark och tänkte att det här löser jag. Sedan ringde jag mamma och grät en liten stund till. Det här med humörsvängningar... Jag tror jag borde göra ett separat inlägg om detta, för jag tror att jag kan vara lite utav en expert på det området. Folk brukar säga dramaqueen men jag säger bara att jag har nära till alla mina känslor. Ibland är jag så nära alla mina känslor att jag känner alla känslorna samtidigt. Vilket ofta blir rätt hysteriskt. Hur som helst. Imorgon åker jag till Göteborg och det ska minsann bli roligt! Dock är jag lite ängslig över mina medpassagerare som måste färdas på samma tåg som mig. Med min tur lär säkert tåget spåra ur och ramla ner i en spricka som orsakats av en jordbävning på grund av stormen Lisa som plötslig kom in över sverige. Håll tummarna för att inget urspårat (höhö) händer imorgon. ses
